Uuunderbar natt!

En gång vaknade grabbhalvan för sin sedvanliga nattmåltid. Bara en. Sedan vaknade han dyngvarm av att täcket åkt över huvudet på honom vid halv sju, men då hade han en så pigg och utvilad mamma att hon gick upp med känslan av att hon vunnit en medelstor trissvinst.

Vid sju har vi hunnit vädra rumpan på skötbädden i sovrummet (vi flyttade alltså in den där), sett pappan göra en ogillande min åt den tända sänglampan, gått ner på nedervåningen, myst i soffan mage mot mage. Och nu sitter en av oss i sin babysitter och tittar på sina leksaker ovanför, och den andra har just sattit på kaffe, tittar på nyhetsmorgon och bloggar -samtidigt!

Inte ens solen verkar titta fram idag, men still -this morning rocks!

Konstigt

Jag är ensam hemma! För första gången på elva veckor så är jag ensam hemma. Grabbarna fick med sig en flaska bröstmjölk, och jag blev kvar i ett tomt hus.

Och nu slog det mig att det är ju inte det minsta jobbigt att tvätta. Minst sju kilo mosade jag in i maskinen, men jag behöver ju bara sitta här och vänta på att det ska bli klart. Inte jobbigt alls!

Nu är det egentid som gäller!
Men hur gör man? Ska jag bara sitta här? Är det meningen att jag ska ta ett långt bad? Är det nu jag ska passa på att färga håret? Ska jag ta igen förlorad sömn? Ta en långpromenad utan vagn? Ärligt talat vet jag inte!

RSS 2.0