Drömpartnen?!

Har du din drömpartner?

Min drömpartner plockar undan disk medan han lagar mat (maten är dessutom så gudomligt god att smaklökarna sjunger opera när jag tuggar). Han slänger skitiga kalsonger i tvätten, och han drar också igång en maskin när tvättkorgen är full -utan påminnelse. Han är rik och bjuder mig på lyxsemestrar flera gånger om året. Han kommer hem med små presenter och blommor. Han tycker inte att nya gardiner är onödigt, och han ääääälskar att gå i affärer.

Min drömpartner har också en ganska skev kvinnokroppsuppfattning och tycker på fullt allvar att jag är sexigare än både Catherine Zeta Jones och Halle Berry. Han tycker att mina bristningar är charmiga eftersom de påminner honom om vår son, och han ser inte ens mina valkar.

Han städar, och lämnar aldrig kläder runt om i huset. Han är grymt händig och kan fixa allt som är trasigt. Han ger mig massage varje kväll utan att vänta sig något i gengäld.

Viktigast av allt: min drömpartner har inte en massa krav på hur jag ska vara. Han älskar mig som jag är!

Har då min man dessa egenskaper? Nja... ärligt talat har jag nog byggt upp en bild av en drömkarl som har allt det som min man är mindre bra på. Men jag ska vara ärlig. Jag vill inte ha en drömpartner. Jag vill ha kärlek. Kärlek har jag massor av, och jag lever mitt drömliv tillsammans med en underbar, rolig, snäll och otroligt sexig man som jag älskar!

Nana

Amningsnappen -uppföljare!

Min son kan faktiskt ta bröstet utan nappen nu. Han gör det dock bara ibland, men vi har ändå vant oss och ser inte nappen som något problem. Jag fortsatte att kämpa och kämpa, och vid nästan 4 månader så tog han helt plötsligt bröstet utan den. Vilken annorlunda känsla att amma utan amningsnapp! Nästa barn ska jag vänja av tidigare om inte det barnet heller tar bröstet utan napp från början.

Sen tycker jag också att det har blivit lättare att amma offentligt. Jag tycker att det är en rättighet (har alltid tyckt) men har liksom varit för feg. Men nu slänger jag min ringsjal över axeln och ammar lite här och var. Sonen dricker/äter lätt ur flaska, men jag har inte behovet att ge honom flaska. Jag har inte haft barnvakt ännu, och tänkte vänta med det tills han kan äta välling, eller så pass mycket mat att han blir mätt utan att amma också.


Tiden rinner bort

Någon har tryckt på en knapp som gör att mitt liv rullar på i världens tempo. Jag hinner inte med i allt som sker i lillemannens utveckling. Han kan vända sig obehindrat från rygg till mage, och ibland tar han sån jäkla sats att han snurrar runt ett helt varv. Ja, han kan faktiskt vända sig från mage till rygg också, men han har inte fått in tekniken riktigt, så han gör det inte "bara sådär". Han sover till och med på mage för det mesta, för det är omöjligt att styra honom nu när han kan sina knep.

Skruttungen äter banan, fruktpurér, matpurér och gröt. Han dricker vatten ur flaska och älskar majskrokar. Men mest av allt älskar han bröstmjölk!

Han "pratar" massor, skrattar högt (men mest åt pappa). Han älskar när man sjunger, Tittut-leken får honom att kikna av skratt. Han skelar. Och ska få glasögon. Kan ni tänka er? En femmånaders med glasögon. Men doktorn trodde att det kunde göra att han slipper operation längre fram, så det är väl klart att man ska testa?!

Jag ska börja jobba snart. Det är ingenting jag vill, men av två anledningar är det den bästa lösningen. Den första är att min man inte har jobb till hösten, men det har jag. Ett hyfsat välbetalt också! Den andra är att pappor faktiskt är lika bra föräldrar som mammor. Men jag mår ändå dåligt över det. Jag ska inte må dåligt för jag har över två månader kvar att njuta, men sen kommer jag se mindre och mindre av min älskling.

Jag vill be om ursäkt för att jag inte lägger ut så mycket bilder. Eller jag lägger ut nästintill obefintligt med bilder, så min blogg är verkligen tråkig. Men det känns inte bra att göra det, och det är av olika anledningar.

En sak till -fram tills idag är detta enbart en dagboksblogg. Ingen vet att jag bloggar, och jag vet inte ens om jag ska ge mig till känna, men jag skriver som om jag någon gång ska berätta för folk att jag har en blogg. Vi får se! Det vore kul att visa alla de mammor jag följer vem jag är också.

Nana

RSS 2.0