Vardag med Nana

Jag skulle vilja påstå att alla gravida pratar om dem. INGEN vill ha dem. Det diskuteras om krämer hit och dit, och även om att det ska vara genetiskt -ingenting att göra åt med andra ord. Jag kan väl inte lägga mig i debatten, för jag är en av dem som inte tror på snordyra mirakelkrämer. Jag har skitgener helt enkelt.

Det här är inte det värsta, ska jag tala om. Mina lår och rumpa ska vi inte ens tala om. Det ser ut som att jag blivit rispad med kniv av ryska maffian för att jag hållt inne med någon viktig information om ett hemligt bankfack i schweiz.

Igår i provhytten i ljuset av de där starka lamporna, iklädd endast underkläder insåg jag att jag inte kommer vara snyggast beach -10. Inte heller -11, -12, -15, eller något annat år heller.

Men till er som upprörs av den där första pyttelilla bristningen som uppkommit på tutten, magen eller låret kan jag bara säga en sak: titta ner i vagnen när ditt barn är fött! It's all worth it.

Nu ska jag försöka satsa på det jag kan göra någonting åt, och försöka bli av med några kilon av det där extra hullet. Inte för att jag tillhör dem som tycker att man måste vara jättesmal för att vara snygg, men för att jag alltid mått som bäst när jag väger ca 12 kilo mindre än vad jag gör nu. (Jag inser att jag måste göra något åt mina godisvanor, men det är svåååårt!)

/Nana