Min mörka hemlighet
Här kommer den...
Jag...
Jag kan inte knyta rosetter!
Nämnde jag att jag är förskollärare? Jag är alltså en normalbegåvad person som inte haft underkänt på ett enda prov/tentamen sedan åttonde klass när jag helt enkelt tyckte det var tufft att skita i skolan emellanåt. (Okej, det kanske inte klassas som normalbegåvat, det kan jag förstå) Men man får faktiskt inte lära sig att knyta rosetter på utbildningen. Sjukt va? När jag var liten kämpade jag med dessa rosetter utan att lyckas, och mitt i detta drama av blod, svett och tårar så var det någon vänlig själ som visade mig hur man gör "fuskrosetter". Ni vet såna där när man gör två öglor som man gör en vanlig enkelknut av sen.
Sen har jag helt enkelt bara fortsatt att göra såna "rosetter" utan att tänka på detta fruktansvärda handikapp. Och så idag bad jag min man knyta lillkottens byxor, vilket han gjorde på ett helt riktigt sätt varpå jag avslöjade att jag inte kan knyta rosetter. "Du måste lära mig!" bestämde jag. Han visade såklart denna enkla princip som de flesta femåringar klarar av, men jag måste nog träna lite innan de sitter som de ska...
Nu borde jag kanske avrunda detta inlägg med något enastående om mig som pedagog, men äh, när jag ändå håller på kan jag ju lika gärna avslöja att jag brer mackan med båda sidor av kniven också. Det fick man inte heller på "dagis" när jag var liten, men jag har alltid gjort det ändå. Och nu är det alltså jag som är den som ska visa barnen rätt teknik.
Jag...
Jag kan inte knyta rosetter!
Nämnde jag att jag är förskollärare? Jag är alltså en normalbegåvad person som inte haft underkänt på ett enda prov/tentamen sedan åttonde klass när jag helt enkelt tyckte det var tufft att skita i skolan emellanåt. (Okej, det kanske inte klassas som normalbegåvat, det kan jag förstå) Men man får faktiskt inte lära sig att knyta rosetter på utbildningen. Sjukt va? När jag var liten kämpade jag med dessa rosetter utan att lyckas, och mitt i detta drama av blod, svett och tårar så var det någon vänlig själ som visade mig hur man gör "fuskrosetter". Ni vet såna där när man gör två öglor som man gör en vanlig enkelknut av sen.
Sen har jag helt enkelt bara fortsatt att göra såna "rosetter" utan att tänka på detta fruktansvärda handikapp. Och så idag bad jag min man knyta lillkottens byxor, vilket han gjorde på ett helt riktigt sätt varpå jag avslöjade att jag inte kan knyta rosetter. "Du måste lära mig!" bestämde jag. Han visade såklart denna enkla princip som de flesta femåringar klarar av, men jag måste nog träna lite innan de sitter som de ska...
Nu borde jag kanske avrunda detta inlägg med något enastående om mig som pedagog, men äh, när jag ändå håller på kan jag ju lika gärna avslöja att jag brer mackan med båda sidor av kniven också. Det fick man inte heller på "dagis" när jag var liten, men jag har alltid gjort det ändå. Och nu är det alltså jag som är den som ska visa barnen rätt teknik.
Kommentarer
Trackback
